Vi jamade hela vägen dit - 35 mil, och hela vägen tillbaks nästan. Tills matten kom på att hon kunde lägga en filt över våra burar. Då jamade vi myyycket mindre!

Och idag hittade matten en fästing som kröp i Blickas päls. Den fick hon bland kirskålen i hörnet av mattens gräsmatta. Matten rös, utstötte vedervärdiga förbannelser och knosade fästingen med skaftet av kattkammen. Så nu får vi nog inte gå ut i gräset mer, för är det något matten hatar, så är det fästingar.

Därför är här inga nya bilder.

Annars är allt bra. Vi slåss och leker om vartannat, och söker varandras sällskap, Blicka och jag. Snart ska vi åka ut på landet. Blicka har fått en egen transportbur, en exakt likadan som min.

Annars tycker matten att jag förändrats sen Blicka kom. Jag är inte lika sällskaplig längre, och går mest omkring och ser ut som en riktig fress, med lite småilskna ögon. Fast än så länge är jag lika snäll som jag alltid varit.

Och Blicka, hon har börjat apportera bollar, vi har en grön taggboll som låter precis som små mustassar när den rullar över golvet och den kan hon springa efter hur länge som helst. Så tar hon den i munnen och kommer jaaamande och jaaamande tillbaks med den.

Matte och husse tycker att hon är jätterolig!

en riktig en, som inte visar 6 kg fel ibland och rätt ibland så hon aldrig vet vad som är rätt.

I alla fall, så har hon vägt oss. Blicka väger nu 4.1 kg och jag väger 5.1 kg. Bra så, tycker matten.

/Sting