Varje morgon brukar vi få gå ut på altanen en stund, och matte brukar stå i vardagsrumsdörren och titta på oss. Varje eftermiddag brukar jag få gå ut i sele på gräsmattan och Stingen brukar vara på altanen (för han gillar inte att gå för långt ut från huset, han vill kunna smita in snabbt). Men i morse var det nåt vitt på marken. Det smakade som vatten men var väldans kallt. Vi var bara ute i tio minuter, sen frös vi.
Nu på eftermiddan gick vi ut igen, och den här gången hade vi sele på oss båda två. Det vita var borta, men det var sååå himla kallt, så jag bara jamade och jamade hela tiden, och Stingen sprang som ett jehu i sin sele för att komma in, fort fort!

Ruskigt! Nu blir det nog inga långa timmar på altanen på ett tag.

För övrigt funderar matte på om jag ska få flytta till en annan familj, en som inte har några andra katter. Hon tror att jag mår bättre av att få vara ensam katt i huset. Stingen är ju inte helt snäll med mej heller - om jag hoppar upp i sängen till matte när hon gått och lagt sig på kvällen så jagar han ner mej fast han inte ligger där själv. Men ibland försöker han leka med mej också, ligger på golvet och kråmar sej och visar magen. Men då hugger jag honom, fåntratten.

Nå, vi får väl se hur det blir med omplacering av mej. Matte vill ju gärna att jag ska få komma till en bra familj som bor långt från stora vägar så jag skulle kunna få gå ut om jag vill...och som sagt, inte har några katter.

Jag är ju en fantastiskt vacker tjej, så nån borde väl vilja ha mej...

Och vad gäller golvbajsandet jag sysslar med så tror matte att jag markerar revir mot Sting och att jag skulle sluta med det om jag fick vara ensam katt i familjen.

/Blicka