och äntligen har hon tagit sig tid att slänga in bilderna i datorn, så nu kommer några stycken här. Förresten gick resan rätt så bra, jag jamade nästan hela vägen till Sundsvall, och nästan hela vägen hem igen. Men det gick bra att vara hos matte-systern. De hade jätteroliga soffor att springa i...hoppas jag inte lämnade några märken med mina klor!

Så här ser jag ut när jag tvättar och putsar mej. Onaturligt mjuk i ryggen, tycker matte. Och husse kläckte nåt skämt som jag inte förstod...

Husse tror att den här fåtöljen är hans, men det är den inte. Så när han sätter sig i den sättar jag mig också där, och stirrar ut honom. Ilband funkar det...

Här leker lillmatten med mej - jag jagar ett måttband, såklart bara för att göra henne glad...

Det här tyckte matten såg så kul ut - jag var helt utsjasad efter allt lekande, och bara somnade tvärt.

Trappan till övervåningen är ett himla bra ställe att ligga och lurpassa på familjen. Det är brandvarnarn du ser upptill till höger...

Jag har fått börja gå ut också, i koppel. Så här spännande är det när familjen är ute och jag också vill gå ut...

Det finns så himla många intressanta dofter, så nosen går som ett par segel på en båt, säger matte...

Här där jag bor finns det många katter som är sådär lössläppta...och går ute utan koppel. Ibland kissar de på mitt altanräcke och då måste jag ju noga undersöka vad det handlar om...

Idag var husse och matte ute och städade, och jag vågade inte vara ute med dem för de skramlade och sopade och hade sig, så jag stannade inne. Här sitter jag och konverserar med husse genom fönstret...

Jag har ju inte varit ute så himla mycket ännu, ute på gräsmattan är det nog andra eller tredje gången jag varit ute, idag. Så, jag brukar försöka hålla låg profil - med kroppen - men eftersom jag är så nyfiken så hamnar huvet så här högt ibland...Låg bak - hög fram...

Och här hade jag precis missat en fluga som flög iväg...lite snopen kände jag mig då...

...och långt ska jag åka också. Nästan till stan där jag föddes.

Matte och husse är lite oroliga för hur det ska gå, men jag tror det kommer att gå fint.

Postar lite bilder när vi kommer hem igen, på tisdag eller onsdag.

Nån hade lämnat en liten tråd framme, som var kul att tugga på häromdan. Så, igår när jag gick på lådan bajsade jag pärlor på tråd.

Och naturligtvis satt tråden kvar i rumpan när jag gick ur lådan, så det blev bajs fulla pälsen. Hussen försökte göra rent, men det gick inge vidare, så han fick klippa bort lite päls på ena bakbenet till slut. Det gör ju inget eftersom jag inte ska visa upp mej på utställning, men ser lite snett och konstigt ut, tycker matten.

I alla fall - matten gick och köpte schampo till mej, så igår kväll fick jag duscha. Det tycker inte om. JAG TYCKER INTE OM DET. Och det var jag ju tvungen att tala om för dem, så jag jaaamade och jaaaamade där i badkaret, men de bara fortsatte och fortsatte att spola vatten över mej. Till slut var de i alla fall nöjda, och jag fick komma upp i en varm handduk, sen bytte de till en annan varm handduk när den första var genomvåt.

Och sen försökte de tokiga människorna blåsa mig torr med en hårblås, men då fick det banne mej vara nog. Matten kunde inte hålla mig lugn längre, så till slut fick jag självtorka. Jag slickade, och slickade och slickade, och efter tre timmar var jag helt torr.

Människorna bara klappade och klappade sen, de tyckte jag blev såååå fin efter duschen (min päls blir ju en fluffdröm och mycket ljusare), så det var kanske värt det ändå.

Mina nya människor har börjat lära sig mina rutiner nu - jag sover hela nätterna och hela dagarna, men leker några timmar på morgonen, och några timmar på kvällen...

De tycker att jag är jättevacker... se själv:

Ibland när jag sover så brukar jag snarka. Matte säger att jag härmar henne, ibland när jag ligger och sover som på bilden nedan:

De gillar att leka med mej. De har upptäckt att band i olika varianter - förutom lätta små bollar - är mina bästa leksaker. Här leker vi med ett grönt litet snöre, Lillmatten och jag:

Ibland tycker jag att de leker för lite med mej. Då brukar jag försöka döda fåtöljen som matten gillar att sitta i:

Då brukar de fatta galoppen...

Matten tycker att det är kul att busa med mej ibland - hon krafsar mej på magen eller bakbenen med min hand, och då låtsas jag döda hennes hand. Hon har jämt en massa rispor och blåmärken på högra handen (för det är bara den jag får låtsasdöda) eftersom jag är en rätt stor, stark katt...

På den här bilden har jag fått tag i hennes tröja när jag försökte få tag i handen...Visst ser jag farlig ut :)

...så himla skönt i soffan, på kudden. Matten skrattade som en galning, och lät kameran blixtra igen...Hon tyckte att jag såg ut att inte ha nån hals...

Hon tyckte också att det var kul att visa hur vig jag är - fast hon påstår att jag måste nog vara fet, eftersom jag har lite svårt att nå åt rumprosen...

Kolla förresten in mina snygga tasstofsar - såna kan inte alla katter skryta med!

Dessutom blev hon helnöjd när hon insåg att hon lyckats fånga min skära tungspets på bild...den är faktiskt rätt söt...även i mina ögon ;)

Den där som håller i mig härovanför - det är hon som kallar sig Lillmatte...Hon vill hemskt gärna hålla i mig, och jag är ju inte så förtjust i att ligga i famnen då...så då brukar jag jama lite och peta till henne med tassen i ansiktet så hon ska förstå att jag vill bli släppt. Men jag är noga med att dra in klorna så hon inte gör illa sig...men vill ju trots allt vara en vänligt sinnad härskare...

Och såhär ser jag ut - i helbild. Min teckning är bicolour (men jag inte helt perfekt för ena benet är lite brunt), och min färgställning är som ni kan se vit, och brun (eller seal som det kallas på engelska...)

De tycker att jag är en stor katt här i huset - från golvet upp till ryggen ovanför frambenen (mankhöjden om man pratar om en häst) är ungefär 30 centimeter, och om jag lägger mig ner och ligger avslappnad utsträckt är jag 70 cm lång - sträcker jag på mej är jag mer än 80 centimeter. Matten blev lite halvchockad när hon satt här vid skrivbordet, och jag stod bredvid henne - jag la framtassarna på bordskanten och sträckte upp nosen över bordskanten...så - jag är nog en rätt stor katt, kanske...

...i rumpan på sistone. Matten tyckte det såg väldans kladdigt ut, så hon tog och tvättade mig lite i rumpan - med den följden att hon fick ut en propp i en av mina analsäckar, och nu kladdar det rejält...

Men det gör mindre ont...

"HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…"

Som om det skulle vara fångenskap - det handlar mer om att härska, som jag ser det - härska genom list...

Hussen börjar dock bli lite skrajsen - varje kväll när jag vaknar till och är leksugen så släcker de lysena, går uppför trappan och går och lägger sig. Det gillar inte jag, så jag brukar lägga mig i bakhåll och anfalla deras fötter bakifrån är de går upp - på nåt sätt måste de ju fatta att de inte ska gå och lägga sig när jag är pigg!?!

Och matten är bekymrad, för på morgnarna när hon stiger upp så är det bråttom att få bli lite kliad och ompysslad, så då lägger jag mig på trappstegen framför henne när hon ska gå ner...så tjock som hon är så blir det ju ett kat(t)astrofalt fall om hon skulle snubbla på mig...Det gäller att hålla sig i respekt!

...Royal Canins inomhuskattfoder äter jag varje dag. De brukar bjuda mej på nån liten kalasburk blötfoder också, var tredje dag ungefär. Det går ingen nöd på mig, jag har faktiskt blivit rundare om magen sen jag flyttade...Men matten vill gärna bjuda på något litet godis ibland, men de kan inte hitta nåt jag gillar...

De har provat bjuda mej på äggula - yak, vad äckligt!

Grädde kan jag slicka en liten aning på men vill helst inte ha...godis tror de, det tycker inte jag.

De kokade kycklingfilé åt mej, men det rynkar jag på nosen åt.

Häromdan trodde de jag skulle vilja smaka älgkött, men där bet de sig i tummen! Och inte ville jag ha en färdigstekt köttbulle heller, det var ju lök i den!

Ost - pah! Slicka lite på den kan  jag göra, men ta den i min nobla mun...aldrig!

Så, nu river hon sig i håret, den där matten. Jag tycker nästan lite synd om henne....min gamla matte bjöd på grishjärta, men det vet inte nya matten vart hon ska köpa, inte vet hon vad hon ska göra med det heller...

Så, jag får nog fortsätta sluka mina torra kulor hela, som jag gör idag...