rekognosering av det här märkliga huset. Huset var lugnt, för den mörkhåriga hade inte stigit upp ännu, den lilla och den tjocka hade försvunnit ut. Jag smög mig uppför trappan, steg för steg. Lite rädd var jag eftersom det brukar knaka så ohyggligt däruppe...jag visste ju inte vad det kunde bero på...

I alla fall - jag hittade en trevlig plats att vila på, det var både mörkt och undanskymt. Så, när den skäggige började vandra omkring och ropa mitt namn: "Sting! Stiiiing!!! Kisskisskiss...var är duuu?" brydde jag mig inte om att svara. Han gick flera varv i huset, men jag hade det så bra där jag var. Den skäggige blev mer och desperat (det hördes på rösten) och till sist gick han också ut. När han kom in igen gick han runt med en lampa i handen och lyste överallt under sängar och i skrymslen...men jag gömde mig bakom en hoprullad matta så han inte såg mig....Så, då fick jag vara ifred.

Plötsligt började här lukta mat, det luktade så gott så jag bestämde mej för att gå ner till den skäggige och se vad han pysslade med. Han hoppade högt när jag jamade högt bakom honom, och fick sen ett stort bekymmer för att få bort alla fluffdjur som satt i pälsen på mej...*fnys* - de kunde jag väl tvättat bort själv...Fast då fick han ju nåt att göra, i alla fall...

Sen, när jag ätit gott och gått på lådan, sökte jag upp det mysiga mörka stället igen.

När den tjocka kom hem var jag ju tvungen att gå ner och hälsa på henne. När jag befallde dem att leka skuttade de genast iväg och hämtade min fjäderpinne, så jag fick motionera litegrann. Lydiga människor, det här!