...att presentera sig?

Sting heter jag. Eller närmare bestämt Ragga Sting.

Jag har precis skaffat mig nya människor - eller, kanske det är så att de har bestämt att de ska vara mina nya människor...?

Jag är i alla fall två år gammal (fyller på tisdag!), och är av den ädla rasen ragdoll. Mina ögon är safirblå, och min päls är vit och brun...ni kan titta på bilden till vänster...Visst är jag vacker?!?

Det här nya stället jag har kommit till - flyttade hit igår - är ganska läskigt. Det luktar konstigt, människorna låter helt annorlunda än mina gamla människor, de pratar konstigt och luktar konstigt, och ingenting är som det brukar...eller jo, faktiskt - en sak känner jag igen! Det finns en toalett här, där sanden luktar precis som hemma. Så....jag håller mig till den...så länge.

Fast människorna här verkar vilja mig väl, i alla fall. De verkar tycka att det är trevligt när de får tillåtelse att klappa mig och klia mig under hakan. Så...det kanske blir bra, ändå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mattarna och Hussen är så sugna på att ge sig iväg en vända till Italien i sommar. Men, ett problem har uppstått... Det finns ingen kattvakt, och kattisarna kan inte vara på pensionat! Varför de inte kan vara på pensionat? Jo, de måste vara vacci...

Mer och mer blir det tydligt vem det är som bestämmer här i huset av kattisarna. Blicka har blivit den självklara härskarinnan, men Sting gör ideliga försök att utmana henne om makten. Då och då nedlåter hon sig till att acceptera att han slickar hen...

Hon är sååå sugen på att skaffa en hund. Har ni hört?!? En HUND!?! En sån där dreglande, rumpsniffande, skällande historia!   En eurasiervalp tjatar hon om. Som om inte vi skulle vara TUSEN gånger bättre än en sån där ögontjänande, knätofs?!? F...

...så sakteliga. Det blir tydligt när man ser såna här saker:     Vi hade köpt en nytt vardagsrumsbord, och tillfälligt lagt ner kartongen på vardagsrumsgolvet. Blicka intog den genast, med självklarhet. Sting fick vackert hålla sig på k...

Det gick ganska bra, resandet. Matte hade köpt nåt som hette Serene-Um, och gett oss. Oklart om det funkade, eller vi blev lugnare ändå. Vi skrek bara de första tolv milen, sen pep vi bara lite då och då... När vi kom upp till stugan var det inte s...