De börjar visa sig att de är att lita på, de här ny människorna.

Idag har jag fått en ny matskål, för den mörka lyckades slå sönder min gamla snygga, som matchade underlägget. Klantigt, sa "matten".

De har varit köpt ett klösträd åt mig idag också, så jag ska ha en alldeles egen koja och utsiktsplats att hålla mig till.

Jag har visat dem att jag kan apportera saker, och de är väldigt imponerade. De kastar plingbollen om och om igen åt mig...

Han som kallar sig husse säger att jag är som en hund...men - Duh! Jag är ju en ragdoll....!?! Den hundigaste katten, sägs det. Fast jag vet inte...jag är ju den jag är, jag...katt!

 

Jenny

24 januari 2009 18:11

Haha ja Shira var/är också duktig på att apportera :) Man fick kasta om & om igen, hon hämtade leksaken & kom tillbaka med den. Gulligt :)

 

Jenny

29 januari 2009 19:18

Hur går det för lila kissen? Trivs man i nya hemmet (såklart man gör!!) :) Vill ha mer bilder!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mattarna och Hussen är så sugna på att ge sig iväg en vända till Italien i sommar. Men, ett problem har uppstått... Det finns ingen kattvakt, och kattisarna kan inte vara på pensionat! Varför de inte kan vara på pensionat? Jo, de måste vara vacci...

Mer och mer blir det tydligt vem det är som bestämmer här i huset av kattisarna. Blicka har blivit den självklara härskarinnan, men Sting gör ideliga försök att utmana henne om makten. Då och då nedlåter hon sig till att acceptera att han slickar hen...

Hon är sååå sugen på att skaffa en hund. Har ni hört?!? En HUND!?! En sån där dreglande, rumpsniffande, skällande historia!   En eurasiervalp tjatar hon om. Som om inte vi skulle vara TUSEN gånger bättre än en sån där ögontjänande, knätofs?!? F...

...så sakteliga. Det blir tydligt när man ser såna här saker:     Vi hade köpt en nytt vardagsrumsbord, och tillfälligt lagt ner kartongen på vardagsrumsgolvet. Blicka intog den genast, med självklarhet. Sting fick vackert hålla sig på k...

Det gick ganska bra, resandet. Matte hade köpt nåt som hette Serene-Um, och gett oss. Oklart om det funkade, eller vi blev lugnare ändå. Vi skrek bara de första tolv milen, sen pep vi bara lite då och då... När vi kom upp till stugan var det inte s...