...den lilla kattan! Hon snor mina bästa liggställen, sätter SIN doft på matte och husse, river Lillmatte i ansiktet, och bitit henne så hon fick rivmärken på kinden har hon också gjort. Matten säger att där fick Lillmatten minsann lära sig, hur man ska handskas med en katt. Hon säger också att jag är så snäll så jag är dum, eftersom jag aldrig rivit eller bitit Lillmatten när hon blivit sådär hålla-fast-kelig med mej.

Så, idag har jag varit tvungen att sätta henne - Blicka alltså - lite på plats. Och varenda gång jag markerar så vänder hon sig om, hytter med klorna och väser som en orm.

Hussen har fått ta ner henne från köksbordet TVÅ gånger idag, och bägge gångerna fick jag jaga iväg henne för att hon ska begripa att hon inte får vara på köksbordet.

Det är tur att de har mej som kan hjälpa till att hålla ordning på henne!

(För övrigt är matten rädd att jag ska komma iskymundan när vi fått hit lilla söta Blicka som är en knäkatt. Matten är noga med att se till att även jag får uppmärksamhet, och blir gosad med.)

/Sting

Nu har Sting och Blicka kommit fram till "försiktigt stryka sig mot varandra"-läget. Ett visst litet fräsande och hotande är det fortfarande, men jag tror de känner igen varandra sen de bodde hos Gamla matte. De söker varandras sällskap i alla fall, även om Blicka är skygg och avvaktande och Sting lite för "på".

/Stormatten